big city lajf

Jag fryser och skälver trots att jag har varma kläder på mig. Jag har knappt något minne från gårdagen. Jag minns spyor, cigaretter, taxi, blue bols, white russians och en kvarglömd cykel.

Kanske inte, i just den ordningen. Det kvittar egentligen, för gårdagen är historia.

Aldrig mer ska jag uppleva något liknande. Jag hävdar inte att jag ska bli nykterhetsvän, utan jag ska ta vara på min kropp. Jag vill aldrig mer uthärda en sådan smärtsam process som dagens. Magen ömmar fortfarande efter flertal försök på att vomera trots att den innehaver tomhet. Jag försökte dricka mängder av vatten tidigare idag, men det kastade jag upp fortare än fort. Mitt andra försök var dock värre. Det hände för någon timma sen. Jag antog att bakruset var över, och gick ut för att köpa mat som jag sedan lugnt förtärde. Efter halva insåg jag att jag var mätt, och var rätt belåten. Ungefär en kvart senare fick jag springa in i badrummet och var inte längre belåten. Jag trodde att jag skulle kvävas av mina uppkastningar.

Hela dagen har spenderats i sängen.

Jag tycker inte synd om mig själv. Detta är följderna av gårdagens nöjen. Min mage suktar efter föda samtidigt som den ratar det. Vid något tillfälle hade jag så pass ont i levern att ögonen tårades. Jag hade inte blivit förvånad om jag dog idag, efter det lidande min kropp har fått utstå. Och det var absolut inte värt det, om jag inte erinrar mig fel.

Den enda goda saken som skett idag, är att jag efter detta har satt min gräns. Det kanske inte minskar mitt alkoholintag omedelbart men det är en början. Jag måste sätta min kropp i första hand, för jag fick endast en. Gårdagen var ett hemskt minne medan idag är oförglömlig.