U got it bad.
Kategori: Allmänt
Igår gick jag ut med en vän. Planen var att vi skulle träffas och prata samt avnjuta ett glas eller två. Det blev oräkneligt många glas rödvin. Vi drack nervöst och intensivt tills det var dags att bege sig hem.
Jag hann precis med sista tunnelbanan. Jag måste ha slumrat till och vaknade upp med ett ryck. Jag sprang ut innan dörrana hann stängas. Jag insåg att jag har klivit av några hållplats för tidigt.
Jag börjar gå. Jag går mot skogen. Raskt och mekaniskt. Det är kolsvart och halt. Jag halkar. Jag trillar. Framstupa. Sidleds. Oräkneligt många gånger. Jag kryper till och med, och avlämnar mig blodiga fingeravtryck i snön men fortsätter. Jag skadar mig gång på gång men fortsätter min vandring.
Jag lyckas ta mig till toppen. Jag avgudar utsikten. Jag ser Mälaren och går rakt ner. Jag tar mig till flodbanken. Jag stirrar på min egen reflektion i isen. Jag funderar på att korsa det frusna vattnet. Jag ser min egen död. Jag känner tårarna längs mitt frusna anlete. Jag blir medveten om hur frusen och sargad min kropp är efter flera timmars irrande.
Jag tar mig till en huvudgata och ber en främling att ringa en taxi åt mig. Jag tar mig hem.
Jag är hemma flera timmars senare än planerat. Jag har stirrat i min egen avgrund och funnit intet. Jag går och lägger mig tillfreds med tanken om att mitt inre är lika vilset som min vilsna vandring.
